Det här tycker svenskar är det värsta med sommaren:

Ilskna getingar,entoniga melodier och stickande mygg.Vad är det egentligen som plågar oss mest under sommaren?Svenskarnas värsta sommarplågor är blodtörstiga mygg,följt av illasinnade fästingar.Det visar en SIFO-undersökning gjord på uppdrag av apoteket Medstop,där svenskar ombetts lista semesterns största plågoandar. På tredje plats kommer getingar,men även brännmaneter och solsveda kvalade in i toppen.Det geografiska läget visade sig ha betydelse för svaret.37 procent av stockholmarna valde fästingar som värsta sommarplågan,medan man i norra Sverige listade mygg (45 %) och knott (28 %) som de största problemen.Undersökningen visar också att fler kvinnor än män tycker att fästingar är en plåga.

Få svenskar har vintern som sin favoritårstid,men i inställningen till vintern i sig går åsikterna isär.Svenskarnas bild av Sveriges längsta årstid.46% av svenskarna tycker överlag om vintern,medan 51% är av motsatt åsikt.Den yngre generationen är mest positiv. (62 %) av 18–29-åringarna svarar att de rent generellt gillar vintern jämfört med en tredjedel (34 %) av de som är 60+.
Sommaren är svenskarnas tydliga favorit bland årstiderna.Mer än hälften av svenskarna tycker bäst om sommaren (54%) jämfört med våren (29%), hösten (11%) och vintern (3%).Enligt var tredje (33%) svensk är det sämsta med vintern att det är ljust under så få timmar.22% svarar att det sämsta är att frysa och 18 % anser att vädret är det sämsta med vintern.Det tyder på att vädret inte stör 18–29-åringarna i samma utsträckning som den övriga befolkningen.Var tionde (11%) 18–29-åring anser att det sämsta med vintern är vädret.Istället är den yngre generationen mer irriterad över förkylningar under vintern.Var tionde (11%) anser att det sämsta med vintern är förkylning jämfört med 5% av den övriga befolkningen.Var fjärde (24%) som är 50+ svarar att de inte tycker om något med vintern,medan 1 av 10 (11%) bland den övriga befolkningen instämde i påståendet.Var femte (20%) anser att det bästa med vintern är den friska,kalla luften och var fjärde anser att det bästa med vintern är att ha det mysigt inomhus (24%).Här tycker kvinnor särskilt mycket om att ha det mysigt (30%), mot 17% av männen.Män verkar generellt vara mindre förtjusta i vintern.Var femte (22%) man svarar att de inte tycker om något med vintern,jämfört med var tionde (12%) kvinna.Bland de som är 50+ svarar var fjärde (24 %) att han eller hon inte tycker om något med vintern,jämfört med 7 % av 18–29-åringarna och 11 % av 30–49-åringarna.

 

Ett hjärta och samtal.

Senare under kvällen i går efter att jag hade bloggat.Så får jag ett sms med ett hjärta på skickat från den killen.Och efter ett tag så ringde han mej.

Han säger till mej att han inte kunde låta bli att ringa till mej.

Det blev att vi pratade i en timme i telefonen.

När vi pratade så kändes det så bra.Att jag glömde bort att hålla mej "hård".Som att känslan tog över.

Det här gör det så mycket svårare att HELT bryta med honom.

För när vi pratar med varann så känns det så bra.

Fast jag vet att det ändå är fel.Och har bestämt för mej själv att jag ska lämna detta.

Det blir så svårt när det är som två sidor av det här med honom.Som en våg som gungar mycket åt ena hållet och mycket åt det andra hållet.Men det är ingen balans av jämnvikt på det.

När det kommer till då jag haft nån kille eller träffat nån,så har det kunnat varit en kluvenhet som funnits där.Men när det gäller med den här killen så har det varit en väldigt kluvenhet.Inte med vad jag känner,utan med det runtomkring.

Något som jag kan ha svårt för när det gäller killar.

Jag försöker njuta av solen.Har jag gjort i dag.

Men inte helt lätt med denna nacke.

Fast korta stunder har det gått bra.

Något som kan få mej att bli reserverad och börja dra mej undan,om jag är med en kille eller har nån.En sak som kan få mej att jag inte vill vara med killar.Och som jag har extremt svårt för.Även om så klart otrohet skulle vara svårare att kunna ta och acceptera kanske så klart.Så är det här i mina ögon faktiskt något som jag har nästan lika svårt för att kunna ta.Att ha det så.Det är om man har en kille eller börjar inleda nått,när man har känslor för varann och träffas.Allt sånt som det är med en kille när man tycker om varandra osv.

När killen visar och säger till mej att han har känslor för mej.Att han vill vara som tillsammans med mej.Och beter sej inför mej som att jag är hans pojkvän.När det är killen som själv först börjar prata om sånt här att han vill ha det så med mej.

Men att han samtidigt då i handling och ord,inte kan stå för att det är så inför andra människor.Utan pratar och säger då till andra som att han knappt känner mej.

Men av mej "kräver" han att jag ska säga och bete mej inför andra som att jag har en pojkvän.Att jag inte är singel.Speciellt till andra killar ska jag markera som att jag redan har nån.

Tyvärr så har jag mött på sånt här av vissa killar som jag har haft.

Och det känns inte jämlikt eller rättvist för fem öre.Och det känns bara konstigt att jag ska känna att jag har som en kille när jag egentligen inte som har det.Och leva efter det när det inte är verkligheten.I bland är det som dom killar som jag har haft har velat ha mej där dom vill.Medans dom själv har gjort som dom vill och jag har inget att säga till om.Men dom ska ha massor av att säga till hur det ska vara.Och hur jag ska vara.

Det jag också tycker är konstigt med sånt här är att jag har inte varit den som börjat säga först om att ska vi "va i hop" jag vill vara mer än kk tex.Utan det har varit killarna som börjat tagit upp sånt först.Och ändå är det dom som sen inte är det i handling.Utan som att man är mera kk,vänner.Men jag får inte vara kk vänner mot dom utan jag ska då bete mej som typ en flickvän.Lite som att killen ska äga mej eller hur jag ska förklara det som.Dom flesta killar jag har haft har varit väldigt svartsjuka av sej också.Vilket dom inte alls behövt vara eftersom jag alltid varit väldigt lojal då jag haft nån.

När det kommer till den här killen som jag har fortsatt att ha kontakt med.Så har jag aldrig riktigt kunna känna att han kan stå inför andra att han har känslor för mej och saker han har sagt till mej hur han ser på oss och vill ha det med mej.Men inför andra är det som att han knappt kan säga att han känner mej.Som att han vill ha mej som hemlig.Så det blir kluvet för mej att ha som en kille men samtidigt så har jag inte det.Och som att andra uppfattar mej helt puckad om han typ säger vi knappt känner varann och jag säger vi har som något med varandra.Som att andra människor då tror att jag är en sån där stakler människa som får för mej att en kille har känslor för mej för att han typ bara säger hej till mej.Ungefär så känns det som.

Det är schysstare istället då att säga.Du vi är kk istället.Eller vänner.Eller bara dejtar.Så har den andra personen ett val att välja om den vill ha det så då.Och man vet att nu är det så här.

Personligen så har jag inget emot att bara vara kk eller dejta.Ha det typ så.För även fast jag har väldigt starka känslor för den killen.Så är inte jag sån att jag behöver leva i ett förhållande så.För mej betyder det inte alltid att för att jag är kär i nån så vill jag ha ett förhållande,relation.För känslor är en sak och hur man vill leva sitt liv är en annan sak.Dom behöver faktiskt inte alltid betyda samma.Likadant som att bara för att ett par är kär i varann så betyder inte det alltid att dom funkar i hop med varann.

Men det som är viktigt för mej när jag har känslor för nån kille och är kär.Är att man har en ärlighet.Och att man står för hur man ska ha det med varandra.

Det finns väl också vissa saker som han har svårt för när det gäller mej.Som han tycker är dåligt irriterande med mej.

Så jag tror att både han och jag ändå behöver bryta kontakten med varann.Och det är väl det vi har gjort nu.

 

Jag har känt mej lite gladare i dag ändå.

För jag har kunnat sitta ute lite på balkongen.Jag har en baden-baden solstol där som jag kunde ligga i.Och det funkade att ligga så där ett tag faktiskt.

Skönt att känna solen.Och kunna vara ute.Även fast det bara är på balkongen.Men när min situation är som den är nu med denna nacke.

Så får jag vara glad för dom små saker som funkar att göra.

Är det fint väder i morron så ska jag lägga mej där och sola lite.Och försöka få färg på kroppen,ansiktet.Blek som jag är nu.Det va jätte länge sen som jag solade solarium nu.

Nu på kvällen så har jag träffat Emelie.Hon skrev till mej och undrade vad jag gjorde.Och så kom hon hem till mej och hälsade på.Det var jätte länge sen jag träffade henne.Vi brukade umgås i bland förr då vi bodde grannar.Det va jätte roligt att hon kom förbi och att sitta och prata med varann.

Nu ska jag göra mej en kopp te.Och så ska jag ta en värktablett.

Jag har fått tabletter utskrivna av läkaren,som man kan ta några gånger under dagen och kvällen.

Det är skönt att jag har kunnat känna mej lite positiv i dag.Trots värk och besvär.

 

Från pisksnärtsskada till Cervikal dystoni.

Jag har inte gjort annat i dag än suttit i en massa samtal i telefon.Jag har haft massor av ställen och saker som jag har behövt ringt om.Legat i sängen också en hel del.Vilket börjar bli standard det nu.

Ulla kom förbi mej och drack kaffe en sväng på dagen.Så fick jag låna en tempur nackkudde av henne.Den som jag har på kortet här.

Jag tänkte berätta lite om gårdagen,hur det gick hos sjukgymnasten och läkaren då.

Dom har ju sagt att jag har pisksnärtsskada.På grund av att jag ramlade och slog i bakhuvudet.Men när jag var där nu så sa dom att jag har fått något som heter Cervikal dystoni.Läkaren har nu skickat en remiss till neurologen.

Det är bra att jag äntligen börjar få hjälp nu.Även om det kanske kan ta tid innan jag får komma till neurologen.Att jag kommer att fortsätta ha det så här tills dess,med värk och dom här besvären som det är med nacken och bak i huvudet.

Det känns också jobbigt att få veta att man har fått nått som är så där som det innebär att ha det.Och att det är en typ av kronisk sjukdom.Det va väldigt jobbigt att höra och ta till mej det.Samtidigt som jag försöker läsa om det så vill en del av mej inte veta om det.Vill förtränga det på nått sätt.Även fast det såklart tyvärr inte går att göra det.Eftersom det är så verkligheten är för mej nu.

När man är frisk och inte har värk så fattar man inte hur bra man egentligen har det.Så har jag tänkt mycket på om mej själv nu när jag har det så här.

Saker som jag alltid har kunnat göra.Som har varit självklara är helt plötsligt inte så självklara längre.Bara som att strosa runt på affärer och kolla på kläder tex.Är något jag bara gjort när jag känt för det.Utan att tänka eller känna vilken "lyx".Men nu när jag ligger så här som en "invalid" typ,så tänker jag vilken lycka det vore att få göra.Att kunna göra saker som jag har gjort innan.Att gå på biblioteket och att jobba.Finns saker som jag är så begränsad nu till att göra.Vardagssysslorna har blivit besvärliga att göra.Vill bara få nån behandling nu,det är det jag ser framemot.

Jag ringde till vårdupplysningen och hörde med dom om hur länge det brukar kunna ta.Innan man får komma till neurologen då dom fått remiss.Och hon sa att det kan va olika,men 3 månader kan man få räkna med i bland.

Så lite så här är läget för mej nu då.

Nu en helt annan sak,tänkte jag berätta.Att den där killen har jag fortsatt att han kontakt med.Genom att vi pratar med varann varje dag i telefon.Vi hade nått '"uppehåll" i några dagar.Då jag skrev här i bloggen att jag som avslutat helt med han.Men vi hamnade tillbaka till varann.Vissa band kan vara svårare än man tror att bryta.För det finns något speciellt.

Så här står det lite om Cervikal Dystoni:

Cervikal dystoni är en fokal dystoni som påverkar muskulaturen i nacke och hals och medför ofrivilliga rörelser och felställningar av huvudet och nacken.Detta är den vanligast förekommande dystonitypen.Nackens och halsryggens muskler överaktiveras och leder till onormala rörelser och/eller felställningar,som ofrivilliga vridningar av huvudet åt ena sidan,tippning av huvudet mot ena axeln (”laterocollis”),framdragning av hakpartiet (”anterocollis”) eller dragning av huvudet uppåt-bakåt (”retrocollis”).Cervikal dystoni, också kallad spastisk torticollis, är lokaliserat till halsens och nackens muskler och är den vanligaste formen av fokal dystoni.Tillståndet gör det svårt för patienten att hålla huvudet rakt.
Muskelsammandragningarna kan vrida huvudet åt ett håll (torticollis),framåt (anterocollis),bakåt (retrocollis) eller så kan huvudet dras mot den ena axeln (latercollis).I kombination med att huvudet vrids kan patienten också få skakningar av huvudet,så kallad tremor.Den onormala hållning som framtvingas av tillståndet,kan medföra svåra smärtor i nacke och axlar,ofta kombinerat med huvudvärk.Intensiteten av de ofrivilliga rörelserna kan reduceras med hjälp av att patienten berör ansiktet eller stödjer huvudet.Detta kallas sensoriska tricks.Vissa individer kan uppnå förbättring genom att endast föreställa sig dessa rörelser,men det hjälper inte om någon annan utför de sensoriska tricksen.
Symptomen vid dystoni uppvisar stora olikheter,beroende på vilka kroppsdelar som är påverkade. Det kan röra sig om vridande och/eller ofrivilliga rörelser, särskilt i form av grimaser, sammandragning av ögonlocken, sned huvudhållning, ”skakning” av huvudet och kramper. Symptomen åtföljs ofta av smärta.
Vid sjukdomens debut förekommer de ofrivilliga rörelserna endast i bestämda situationer och vid vissa rörelser (uppgiftsspecifik dystoni) eller vid flera olika rörelser (handlingsdystoni) men inte vid vila.Med ökande allvarlighetsgrad kan symptomen förekomma även i vila.
När orsaken till dystoni är biverkningar av medicinering kan symptomen komma akut och redan efter första dosen,men de kan också debutera efter en längre tids medicinering.
De upprepade muskelsammandragningarna kan vara långsamma eller snabba,men de är ofta stadigvarande.Dygnsvariation är inte ovanligt vid dystoni.Symptomen är i regel minst framträdande på morgonen och ökar efterhand som dagen går.Stress,trötthet och starka känslor förvärrar symptomen.Däremot minskar symptomen vid vila och kan försvinna helt vid sömn.Tillståndet är oftast sämre vid utomhusaktiviteter än vid inomhusaktiviteter.
Många patienter som under lång tid haft sina symptom och besvär,kan också ha sökt hjälp på flera olika ställen innan diagnos ställs.
Patienter med cervikal dystoni,som är den vanligaste formen av dystoni,har ofta fått diagnosen nackspärr,stressnacke,sned nacke eller artros,medan andra fått besked om att de har nervösa ryckningar.Dystoni är ingen psykisk åkomma,men kan i vissa fall utlösas av stressfaktorer hos patienter som redan har anlag för sjukdomen.Dessutom kan sjukdomen medföra psykosociala svårigheter och problem.

Ökad trötthet,reducerad energi,ångest,depression och generellt reducerad livskvalitet.Starka kroniska smärtor,spasmer och vridningar kan hindra patientens naturliga rörelsemönster och begränsa dennes aktivitetsförmåga.Dessutom kan den onormalt höga muskelaktiviteten i ett område orsaka problem i kroppens ”friska” delar.Den drabbade blir sliten och förtvivlad och känner sig dränerad på energi.Abnorma rörelser och kroppsställningar i delar av eller hela kroppen är orsaken till att många med dystoni inte vill visa sig offentligt,av rädsla för att bli uttittade och kommenterade.Det är vanligt att den drabbade undviker att vara ute tillsammans med andra vilket leder till isolering.
De problem dystonin leder till varierar och är individuella.Många variabler påverkar individens tillstånd.Det kan vara till stor nytta att kartlägga vilka förhållanden,utöver eventuell medicinsk behandling, som påverkar symptomen och lära sig tillvarata de bästa perioderna.I likhet med patienter med andra kroniska sjukdomar rekommenderas dystonipatienter att hålla sig i form genom lagom daglig motion,äta nyttigt,få tillräckligt med sömn och ta hänsyn till sin psykiska hälsa.
Stress över lång tid är en belastning som kan försämra symptomen vid dystoni. Det är särskilt viktigt för personer med dystoni att undvika belastande och tungt arbete och aktiviteter som kräver upprepade rörelser.


Ihållande muskelsammandragningar medför onaturliga ställningar av huvud och nacke,medan upprepade kramper ger ryckiga huvudrörelser.Symptomen blir ofta med tiden vanligare och förvärras i regel av stress.

Sjukdomen bryter oftast ut i 25 - 50-årsåldern och är något vanligare bland kvinnor än män.I vissa fall uppträder sjukdomen efter en huvud- eller nackskada,i andra fall är orsaken okänd.

Det finns ännu inte något botemedel,men symptomen kan lindras.Behandlingsformerna är oral medicinering,injektioner med botulinum toxin och kirurgi.Fysioterapi är också ett viktigt komplement till den medicinska behandlingen.

Injektioner med botulinum toxin har visat sig vara den mest effektiva behandlingen av cervikala dystonier.Ämnet injiceras rakt in i de påverkade musklerna För att undvika immunitet mot botulinum toxin,är det bäst att inte injicera för ofta.
 
 
 

 

 

Det gick åt helvete i dag.Med att jobba.

En timme klarade jag av att vara på jobbet.Sen så va jag tvungen att gå hem.För det började värka så i nacken och bak i huvudet.Och jag började få så mycket ryckningar där och såna där " hugg" eller hur jag nu ska kalla dom.Det känns som att det hugger till.Och så blir det som en svidande känsla.

Det var bara att ta tabletter när jag kom.Och lägga mej på sängen.

Så blev jag sängliggande där resten av dagen.

Roligt liv jag har just nu.Jävligt kul not!

Att ha värk varje dag har börjat ta på mitt psyke.Jag har börjat känna mej nere.

Att inte ens kunna klara av en sån enkel sak som att gå till sitt jobb.Och läsa för andra människor.Som jag verkligen älskar att göra! Det är så frustrerande så det finns inte!!

Men det jag tycker är mest frustrerande är att inte veta när eller om jag ens kommer att bli fri från detta helvetet.Jag ringde till en kiropraktiker i dag bara för att jag är så desperat nu.Som att all min ork och framför allt hoppet mitt känns mindre.Att bara bli besviken för att jag inte blivit bättre utan mera sämre istället.Och inte få nån RIKTIG hjälp nångång.Som att bara vänta och vänta men inte veta NÄR.

Jag var inställd på att det nog kommer att vara lite jobbigt i dag,när jag är på jobbet.Men att det var så här kämpigt det trodde jag inte.Och att värken och ryckningarna skulle bli värre bara för att jag jobbade.När jag inte har ett fysiskt krävande jobb.Men minsta jävla rörelse jag gör ger tydligen värk.Jag trodde att jag var redo att kunna jobba och jag var så glad i morse när jag vaknade.Har längtat efter att börja jobba igen.Men den glädjen togs ifrån mej fort.Jag började känna redan då jag duschade och skulle klä på mej hur ont det började göra.Att ta på sej en tröja gör ont hur stört är inte det.

Jag ska till sjukgymnasten i morron.Ska berätta för henne hur det är nu.Men känns som att det inte spelar nån roll vad jag än säger om hur ont jag har,hur svårt det är för mej att göra vanliga saker för mej som att sitta och äta,klä på mej mm.Som att jag ändå inte får nån riktig hjälp med det här.

Ni ser på bilderna här hur jävla snett mitt huvud ser ut nu.Och kommer jag kunna sluta att ha på mej den här äckel nackkragen nångång så kommer jag elda upp den.För jag hatar den som faan,samtidigt som det är det enda som ger nått slags stöd för huvudet.

Jag undrar hur det kommer att gå när jag ska jobba i morron.

Solen skiner och värmen den känns.

Nästan som att det vore sommar ute,fast det är vår.

Härligt är det men jag kan tyvärr inte njuta riktigt av det.Som jag skulle vilja.

Jag känner mej så begränsad när jag har det så här med min nacke.

Jag ska i alla fall försöka mej på med att gå ut och gå en promenad om en stund.

Testa att ta av mej nackkragen lite,då och då,under promenaden.

I dag har jag försökt fixa lite här hemma.

Med att diska,byta lakan i sängen och lite sånt.

Men allt går så långsamt nu när jag ska göra nått.Och jag får som avbryta hela tiden med det jag håller på att göra.

Jag minns när jag hade opererat mej,Tagit bort min ena äggstock för det var en cancer-cysta på den.Dom gjorde då som ett snitt på min mage för att kunna ta bort det.Dagarna efter att jag hade opererats så sved det,så fort jag vred mej eller rörde mej.Precis den svidande känslan,känns det samma i min nacke när jag rör mej.

På onsdag ska jag i alla fall gå till sjukgymnasten igen.

Det kanske kommer att bli Botox i nacken.

När jag var till sjukgymnasten i tisdags på förmiddagen.Så visade hon mej nya övningar som jag ska göra.Hon skrev sen upp dom på ett papper till mej.Och så skrev hon det här också:Kramp och spänningar hos muskeln Sternocleidomastoideus SCM.Obalans mellan djupa och ytliga nackmuskler.

Förutom att jag ska gå till sjukgymnasten,så ska jag också börja gå på medicinsk yoga två gånger i veckan.

Hon "undersökte" och masserade även min nacke.

Hon sa att kommer inte nacken gå till sej på mej.Så ska jag få spruta i nacken med botox.Jag blev VÄLDIGT förvånad när hon sa det.För jag visste inte att det fanns botox för medicinsk syfte.Jag har aldrig hört talas om det.Utan bara hört om att människor använder botox när man gör "skönhetsingrepp".

Så här står det om Botox i nacken:

Botox är ett muskelavslappnande medel som används för att behandla ett antal olika tillstånd i kroppen.Det innehåller den aktiva substansen botulinumtoxin typ A och injiceras i antingen muskler eller djupt in i huden.Det verkar genom att delvis blockera nervimpulser i de muskler som injicerats och minskar kraftiga sammandragningar av dessa muskler.När det injiceras i huden blockerar smärtsignaler.

Jag är så jävla less på det här och på denna värk.Och ha på mej den här jävla nackkragen.Så svettigt med den nu också när det är så varmt.Jag kan bara vara utan kragen korta stunder.Sen måste jag ta på mej den igen.

Nu när det har varit så otroligt fint väder dom här senaste dagarna.Så har jag velat gå ut på balkongen och sätta mej och läsa en bok.Njuta av solen.Men jag blir så ansträngde i nacken att jag bara kan sitta korta stunder.För att då gå och lägga mej i sängen.För när jag ligger ner gör det inte lika ont.Och känns inte lika besvärligt som när jag sitter och står.

Bara det att gå på affären är jobbigt.Och jag som skäms att ha på mej den här kragen.Och att huvet inte är som rakt och att det rycker i det.Jag drar mej för att vara bland folk.Men också att det är så jobbigt att göra nått.Även då jag är hemma som att diska,duscha tex.Men när jag är hemma så har jag ändå den tryggheten att jag har min säng.Som jag kan lägga mej i när jag behöver.

Dom här tabletterna jag har fått hjälper inte speciellt mycket.Och dom gör mej mest trött,yr,illamående och som att jag vore småfull.Så känns det när jag tagit dom.

Kan dom bara ge mej en jävla botox spruta nån gång så man kan göra normala grejer! Känns inge kul heller om det kommer bli så att jag kommer bli sängliggande mest hela sommaren?

Vad underbart det vore och en sån befrielse,om nacken kunde bli bra på mej nån gång!

Hoppas att NI har haft det bra nu i Påsk!

 

Jag hittade en massa gamla kort på mej.