Sån befrielse det är! Att få andas lugnt,utan att få ha ett tryck över bröstet.
Efter några dagar av äcklig ångest.Och allt vad det innebär att ha det.
Jag vet inte vad som är värst av att ha psykisk eller fysisk smärta.För psykisk smärta kan kännas fysiskt,att det ger värk och symptom på kroppen.Och fysisk smärta kan påverka psyket.Som att ha haft dom här problemen med min nacke under hela året.Det har påverkat mej psykiskt.Speciellt när jag inte ha kunnat jobbat.För läsningen för mej betyder så otroligt mycket.Och att nu inte ha kunnat göra det är en otroligt jobbig känsla.MEN jag ska faan börja läsa för andra människor igen.Så är det bara!!
Det har inte bara varit det här med min störda nacke.Utan även en annan sak som jag inte kan skriva om,eftersom det innefattar en annan människa också.Men bara mina närmaste vet om det här.Den saken har i alla fall varit väldigt svår och plågsam.Fått mej att känna sån oro från och till under dom senaste åren.Och även att känna mej lessen.
Jag kan tyvärr inte påverka den saken.Hur gärna jag än önskar att jag kunde göra det.Och hur mycket jag än har försökt att göra det på olika sätt.Men det finns inga enkla svar utan mest frågetecken,ovisshet och en jävligt irriterande och plågsam maktlöshet.Men tankarna på det här finns med mej hela tiden.Vissa dagar mer och andra mindre.
Om det här kunde bli bra eller bättre i alla fall.Det önskar jag ännu mera än något annat.För den saken känns för mej ännu jobbigare än vad min nacke gör.
Det här med min nacke är en av dom besvärligaste saker jag gått igenom.Men den andra saken är ännu värre.I bland så har jag bett till Gud för jag har känt mej så maktlös i det.Och inte vetat vad jag ska ta mej till,vad jag ska göra.Jag har känt mej så desperat med att finna svar och lösning på detta.För några år sen så var jag till en präst och pratade om det här.Det kändes bra att gå till han,men samtidigt så sa han att det finns saker i livet som man tyvärr inte kan få svar på och som man inte kan göra något åt.Men man kan alltid be och ha hoppet inom sej samtidigt som man får försöka hitta ett sätt att acceptera hur det är,sa han till mej.
Jag önskar i alla fall av hela mitt hjärta att det ska komma en dag när allt det här vänder och blir bra!
Det är ett hopp som jag ändå inom mej hela tiden har.För hoppet är något som får mej att inte bli totalt knäckt.Eller att man inte orkar leva mer.Och jag vill leva och må bra!
I bland så försöker jag göra allt jag bara kan tvinga mej själv att vara envis.Som dom här dagarna när jag har haft en sån fruktansvärd jävla ångest.
Läkaren sa till mej att man inte ska tvärsluta att ta dom där tabletterna.För då kan man få kraftig ångest.Och i vissa fall bli dålig.Utan man ska trappa ner på dom.Jag började ju ta mindre tabletter när värken och besvären med nacken blivit lite mindre efter att jag fått botoxen.Men sen slutade jag helt att ta några tabletter mer.För jag stod inte ut med att ta dom.
Det kanske är där den starka ångesten kom ifrån för mej,att jag tvärt slutade ta tabletterna.Eller om ångesten kanske kan bero på att.Det är saker i mitt liv och har varit under en lång tid som är jobbiga.
Eller om det kan vara en kombination bero både på det och även på tabletterna som jag har tagit.
Just nu har ångesten börjat minska ner i alla fall.HOPPAS att den inte kommer bli så där stark och hemsk igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar