Att trivas med att vara själv.

 

Jaa det är något som jag gör.Att vara själv och gilla det.

Att vara ensam utan att känna ensamhet som något obekvämt.Eller negativt.

Att jag trivs med att ha det så är för att det är själv valt.

Sen har jag alltid haft ett ganska stort behov av egen tid.Att få vara för mej själv i bland även då jag haft pojkvän tex.Och förr om åren och då jag var ung och hade mycket kompisar.

Senaste åren då min hälsa varit sämre.Så blir det också att jag behöver va en del själv med att vila osv.Jag har tyvärr inte längre den orken som jag en gång haft.

Att finna sin egen inre styrka.

Och att vara själv inte skrämmer mej.Utan något jag mera känner mej bekväm och trygg med att vara.

Det som däremot skrämmer mej.Är om mina nära och kära inte skulle må bra eller om det skulle hända dom nått.Eller att dom skulle gå igenom något jobbigt.

Jag behöver inte träffa dom jag känner ofta.Även om jag har det väldigt bra då jag gör det och tycker om dom.Men just det att veta hur dom mår och har det är extremt viktigt för mej.Och jag kan va mera så att jag brukar fråga dom ofta hur dom har det osv.Jag kan bli lite för överbeskyddande eller va man ska kalla det för i bland.

Då jag träffar dom som jag känner så brukar jag vara väldigt närvarande.Brukar inte sitta med telefonen å sånt en massa då.Utan vara dom väldigt "nära" då vi ses.

I helgen så har jag bara varit hemma.

Hoppas att NI haft en bra helg

och har en