Just nu så håller jag nog lite som en fasad utåt.Mot hur jag mår egentligen.Jag försöker fortfarande hålla mej positiv och ha tålamod.Men inom mej så har jag börjat känna mej lite nere.Som att jag inte känner nån riktig glädje egentligen.Men det kanske är för att mitt liv är lite som i en konstig bubbla just nu.
Att vara hemma så här varje dag.Även fast jag i normala fall tycker om att vara hemma mycket och jag trivs väldigt bra med min lägenhet.Men nu har det känts lite som att jag sitter inlåst i ett fängelse.Inte har nån frihet att kunna jobba,bara kunna gå ut,göra saker.Och inomhus hemma är jag också som låst.För jag kan inte göra saker utan att det blir jobbigt.Sitter jag i soffan och ser på nått på tv.Så måste jag hålla på med kuddar sitta på ett visst sätt och kan inte sitta långa stunder.Eftersom huvudet bestämmer vilket håll det vill vara,det drar åt olika håll och det som hänger ner rätt som det är.Duscha ska vi inte tala om för det är en pina.Flera gånger som jag har varit nära att ramla för balansen inte verkar funka när jag är tvungen att ta av nackkragen då jag tvättar håret.Och måste samtidigt då hålla ena handen mot min nacke.Och ta andra handen och schamponera mitt hår med.Det gör så fruktansvärt ont då också,sån smärta.Jag har opererat mej en gång då jag fick ta bort min ena äggstock.Och dom gjorde ett snitt då på min mage.Och dagarna efter operationen så gjorde det så ont då jag rörde mej.Precis så känns det när jag tar av mej nackkragen.
Att gå med värk varje dag under en lång tid.Får en att tappa lite av livsgnistan tillslut.Så det kanske är normalt ändå att jag känner mej lite så här nere nu.
Nu i helgen så tänkte jag att nu jävlar ska jag vara envis och ta av mej kragen och pröva på med att ha huvudet fritt.Tjura på med det hur ont den än kommer att göra.Som tvinga att hålla det uppe.Men det gick inte och jag provade det två gånger till.Men det bara som ramlar ner,jag fick inte upp det.Kunde inte ha det rakt uppe.Jag fattar inte att det ska vara så jävla svårt att hålla upp mitt huvud?? Så jävla irriterande när jag verkligen försöker och det inte går ändå.
Det hände en sak som jag inte alls va beredd på här under helgen med nacken och mitt huvud.Huvudet åkte till vänster sida en bit bak,mot huvudet i bak.Jag vart lite rädd då för så långt bak har huvudet mitt aldrig vridits.
Det är på den sidan,vänster sida,som huvudet brukar dras till och som låser sej där.Och på höger sida är det som huvudet ligger ner mot axeln.
Så ena stunden ligger huvudet på höger sida och i nästa stund dras det åt vänster håll.Och så håller det på så där fram och tillbaka.
Livet kunde ju vara lite roligare än så här.
Men när jag ska till neurologen och kommer dom hjälps mej så att jag blir bra.Då kan jag få känna mej glad igen.Och bli mitt vanliga jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar