Och se på dokumentärer och program på telefonen.
Jag är så gammeldags av mej,kan inte säga att det helt beror på min ålder.För finns många som använder internet genom sin telefon.Men jag har inte gillat att ha det så.Utan trivts bättre med att sitta vid min stationära dator.Vara ute på nätet på det sättet.Och när jag har sett på olika program,filmer som sänds på netflix tex.Så har jag sett dom på min tv i vardagsrummet,där jag också har min dator.Har en sladd som är kopplad till tvn så jag kan se det som är på internet.
Men nu har jag börjat göra lite så här att använda internet på min telefon i bland istället.Eftersom jag inte alltid kan sitta vid datorn.Så då får det bli så här.Jag kanske skulle ta och skaffa mej en bärbar dator.Tror nästan att det skulle passa mej bäst nu när jag har det så här med huvudet i bak och nack helvetet.
När det kommer till just filmer så kollar jag rätt sällan på det.Om det inte är verklighetsbaserade filmer.Det jag vanligtvis ser på är dokumentärer.Lite besatt av det hihi..
När jag har bloggat klart här så ska jag se på en verklighetsbaserad film.Som heter MY FRIEND DAHMER och den går på Netflix.
Mitt internet på telefonen har gått ut,så det får bli att lägga mej i soffan och se på det istället för i sängen.
Jag ska försöka ta mej till Ica Maxi och fylla på telefonen i morron.För jag skulle behöva handla mat å lite andra saker hem.
Jag kan inte fatta att jag har blivit så mycket sämre än jag var för bara några månader sen.
Jag önskar så att det bara kunde få bli bra.
Sen är det en annan sak som jag är så orolig över.Som varit från och till under några år nu.Något som bara några få av mina närstående vet om.Jag skrev lite om det i bland när jag hade min förra blogg.Men har aldrig kunnat skriva ut helt vad det handlar om eftersom det också berör handlar om en annan människa.Den saken har varit och är det värsta och svåraste som jag gått igenom i mitt liv.Man vill att dom man älskar ska ha det bra.För annars kan inte jag få må bra själv.Och oron äter upp mej inifrån.Och ovissheten att inte veta hur den saken är nu.Om jag visste att den saken är bra,lugn.Så skulle det här med mej va "lättare" att härda ut.Men när det är så här och speciellt inte veta om det är bra eller dåligt nu med det.Stressar mej hur mycket jag än försöker att inte tänka det värsta,att oroa upp mej.Men oron kommer ändå.Jag önskar att dom här tabletterna jag tar kunde ta bort oros känslorna.Men tyvärr har dom inte gjort det.Så jag funderar på att ringa till läkaren på måndag och fråga om jag kan få några tabletter utskrivna som hjälper mot stark oro och stress.
Kram Mona
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar