Lite prat i kameran.

När fantasin flödar

Det här känns fantastiskt.

Äntligen! Vilken skillnad det vart nu när jag har fått Gabapentin.Mot när jag tog Tramadol.Innan dess har jag även fått prövat att ta Citodon först och sen Tradolan.

Och NEJ!! jag är INTE glad att få knarka som nån skrev till mej att jag gjorde.Att jag är en pundare.Utan jag är så glad och tacksam för att det här är första gången på veckor och månader.Som tabletter hjälper nästan helt mot min värk.Det är en sån befrielse som bara människor kan förstå som har värk och ont varje dag.

Det här vart en betydligt förbättring att ha fått Gabapentin utskrivet av läkaren!

"Dragningen och skakningarna" på huvudet och nacken.Att huvudet drar åt olika håll och att nacken låser sej i bland.Det är kvar.För det går tyvärr inte bort för att värken är mindre.Utan det tillhör dej sjukdomen jag har.Och jag kommer va tvungen att ha på mej nackkragen en hel del ändå.Dragningarna å det ska behandlas på andra sätt än med tabletter.Och det är ju det jag kommer att få veta HUR.Efter att jag varit till speciallist sjukgymnasten.Och har gjort magnetröntgen.

Men för att komma tillbaka till det där som personen skrev till mej om knarkare.Så kan jag säga det att jag har aldrig knarkat,jag har inte heller prövat droger nångång.

Så varför skriver man saker till nån som man inte är.Jag hatar verkligen när människor skriver saker om mej som inte är sant eller som dom inte vet hur det är.Utan bara slänger ur sej saker mot nån som man varken känner eller ens har träffat nångång.

Sen också varför skriva nedlåtande och fördömmande saker om dom som är missbrukare tex.Om man inte ens vet bakgrunden till det.Varför den människan har hamnat i det.Vad är vitsen med att vara rent ut sagt elak! För det är ju det som det verkar handla om att vara.

I dag har jag kopplat av på balkongen.

Och sett på några avsnitt av Robinson Australien.

Eftersom det är så tråkigt att tvätta.

Speciellt att vänta på att tvätten ska bli klar.Och ha torkat.Så kan jag ju passa på att ta lite kort under tiden.

Denna dag då så har jag haft tvättstugan.

Tvättat upp en massa kläder,handdukar,lakan m.m.

Jag är så glad för jag har kunnat varit utan att ha på mej nackkragen lite grann i dag.Varit skönt att få känna sej fri runt halsen.Kommer det komma en dag när jag slipper ha på mej nackkrage för gott.Då kommer jag aldrig mer ha på mej nån tröja med polokrage på.För så less att ha på mej nått runt halsen.Har liksom fått nog av det.

Det har varit sån blåst nu ute i flera dagar.När jag pratade med mamma i telefon så sa hon att det har blåst mycket där hon bor (i Stockholm ).Det var väldigt länge sen nu som jag va ner till min mamma.Nu har jag ju det här skiten med min nacke.Men innan jag hade det så har jag varit så dålig på att åka till dom jag känner.Jag vet inte riktigt varför jag är så.Förr så va jag alltid sån som åkte i väg och gjorde saker och träffade folk.Nu när jag har så här och det är svårare att göra vissa saker,jag är mer begränsad.Så känns det som det är så mycket saker som jag skulle vilja göra,åka i väg på saker och hälsa på vänner å en massa sånt.

Apropå folk,så för några dagar sen så kom Maria,hennes kille Roger och en vän till honom som heter Johan.Och hälsade på mej.

Och i går så ringde Maria till mej.Hon frågade om Johan kunde få mitt telefonnummer.Han hade frågat henne om hon kunde ringa och fråga mej det.Och jag sa att det går bra,att han får det.Men jag sa till henne att hon kunde hälsa han att jag inte är så mycket för att smsa.Så svarar jag inte på en gång eller svarar smsar tillbaka dan efter eller nått sånt.Så är det inte för att jag inte vill ha kontakt eller är otrevlig.Utan jag är ingen sms eller chatt person,är lite dålig på sånt.Så inget personligt menat mot nån.Vissa människor har tyvärr tagit det så.Men jag menar absolut inget illa.

I alla fall så ringde då Johan till mej i dag på eftermiddagen.Och vi pratade en liten stund.Han frågade om han kunde komma förbi en sväng på kaffe.Men jag sa till han att jag inte orkade träffa nån i dag.Men att han kunde gärna komma och hälsa på nån annan dag.

Jag tycker att det känns lite bättre när det kommer till killar.Om jag ska lära känna nån,få kontakt med nån.Att det är en kille som jag har sett,träffat i "real Life",än att fått kontakt första gången genom internet,facebook tex.Det blir mer naturlig om det sker tex som när Maria kom hem till mej med sin kille och den killen Johan var med.Att se hur en person beter sej inför andra människor.Och hur han pratar till mej.För på internet kan en del killar använda så STORA ord och va så på.Vilket bara stressar mej.

Vill inte heller att det ska upprepas på samma sätt som det vart med den där killen jag var med förut.Nog för att vi hade sett varann på bussen och Birsta nån gång då innan han skickade en vän förfrågan till mej på facebook.Och vi började skriva med varandra där.

Från och med nu så vill jag se och lära känna i verkligheten.Om jag får kontakt med nån kille.Och se om det finns tecken på att killen är nån som det kommer bli destruktivt med.Vet nu vilka tecken om en kille visar som inte är bra.Och då om jag ser dom.Ska jag inte ha kontakt med den killen.Tex kontrollbehov,våldtendenser,nedlåtande ord,överdriven själsäkerhet,ostabilt humör.Det finns så mycket tyvärr som kan bli fel och man börjar fara illa,om man träffar fel person.Jag MÅSTE undvika sånt från och med nu.Förstå att det INTE är normalt om nån säger vissa saker till mej,inte heller om nån använder hot eller är aggressiv får utbrott mot en.Jag vet inte varför jag har tagit sånt stannat i det då jag haft vissa killar som varit så mot mej.I stället för att jag har lämnat dom så har jag försökt ännu mera att vara snäll mot dom och vara dom till lags ännu mera.Som att det skulle få dom att sluta vara så mot mej.Men det har aldrig hjälpt.Dom jag varit med har inte förrändrat sej mot mej.Utan nästan blivit värre istället.Ju destruktivare det har blivit desto mera har jag sugits in i det och börjat känna att det är så här relationer förhållanden ska vara.Man ska inte behöva känna rädsla för den människan man är tillsammans med.I mitt huvud så vet jag att det inte ska vara så att det är sjukt.Men inom mej så kan jag inte ärligt säga det.För det känns som att så gör en kille om man är tillsammans med den.Känner så när det kommer till mej själv.Det är som att jag inte vet hur jag ska vara i ett förhållande.Hur ett sund relation ska vara om jag skulle ha en.Jag har också så svårt att sätta gränser och veta vad gränsen går.Har alltid haft svårt att ställa krav.Och säga hur jag vill och tycker då jag haft kille.

För några år sen så började jag gå hos en terapeut.Och prata om sånt här.

Men jag var så dum som inte gick klart terapin där.

Jag känner att jag måste börja gå på det igen.Och denna gången gå klart det!

Jaa ni tänk om man vore en perfekt människa.Med hus,volvo och en bra man och pengar som växte på träden hihi..

Kram från

Smaken är som baken delad.Och alla är vi olika som människor.