Jag har varit på mitt jobb i 4 år,nästan 5 år nu så har jag jobbat där.Jag har läst böcker för andra människor,suttit och högläst böcker för en grupp människor.På ett aktivitetcenter en daglig verksamhet där personer är under dagarna,men inte på helgerna.Personer med måttlig utvecklingstörning,funktionsnedsättningar och personer med psykisk ohälsa.Personalen där jobbar med dom.Jag jobbar inte med samma som dom.Utan min uppgift där,det jag har jobbat som har varit att komma och läsa för dom.För dom deltagarna som går där på dagarna.Och även att gå på biblioteket och leta böcker som dom vill höra.Alla har ju olika intressen och vad dom tycker om.Så det har blivit att jag läst om mycket olika saker för dom.
När jag började där så visste jag bara att jag tycker om att läsa.Och att jag ska få göra det för andra människor.Men jag visste inte då hur mycket det jobbet skulle komma att betyda för mej!
Hur bra jag har trivts och fått mej att känna då jag suttit och läst för dom.Hur mycket jag har fäst mej för och tycker om dom som jag har läst för.Dessa underbara människor,som alltid har varit så glada när jag kommer.Jag har verkligen känt att dom tycker om att jag läser för dom.När man sitter och läser så där så känner man en sån speciell connection.Samtidigt som man lever sej in så i berättelsen,om det som det handlar om.
Jag har alltid vetat att jag tycker om att läsa eftersom jag alltid haft som nått sug,behov att göra det.Men jag har aldrig riktigt förstått hur mycket och hur viktigt det är för mej att få göra det.Och just att få läsa böcker för andra är den bästa känsla jag fått uppleva.Svårt för andra kanske att förstå.Kanske tycker det låter överdrivet.Men det är så här det känns för mej.När man känner i hela sitt inre att detta är något man vill göra.Att man hittat sin "grej" .
Det jag gjort på jobbet och när jag har varit där.Det har känts så bra hela tiden.Brukade fika med dom i bland också.Men det senaste året så har andra saker där runt omkring börjat förändrats.Och dom sakerna har inte känts bra.Jag vill inte helt gå in på varför,vad det är.Men i går så tog jag ett beslut att sluta på mitt jobb.
Jag har varit så kluven under en tid hur jag ska göra.Om jag ska fortsätta på ett jobb där jag älskar att göra det jag gör där.Men när andra saker på jobbet inte är som det var en gång.Att jag börjat känna mer och mer att jag mår dåligt av det.Men jag har fortsatt för det skulle vara så jobbigt att inte få läsa mer.För jag vet hur mycket jag skulle sakna att göra det.Jag har inte pratat med nån om det här under den tiden hur jag mått och haft det.Jag har också förträngt det för mej själv.Och haft så mycket med min nacke å allt det.Men nu i torsdags efter mötet.Så var det bara för mycket att jag kände att jag klarar inte av detta mer.Man kommer till en punkt när man inte klarar av att bära saker inom sej.Och låtsas för sej själv att allt är bra om det inte är det.
I bland så blir man tvungen för sin egen skull att avsluta och lämna.Och nu har jag gjort det.Fast det känns väldigt jobbigt.Svårare än jag trodde att göra.För det känns som en del av mej är borta eftersom jobbet och dom jag läst för har betytt så mycket för mej.Och jag har gjort det här i flera år nu.Och nu står jag här utan nått.Det känns tomt på något sätt.Men samtidigt en lättnad att slippa det andra som inte känts bra.
Men jag får smälta det här och börja vänja mej att nu är det så här istället.Och jag har det här med svaret på magnetröntgen.Och sen att komma till neurologen å få botox.Se hur nacken kommer att bli och kännas efter det.Efter allt det så ska jag söka ett nytt jobb.Jag tänker och jag ska fortsätta att läsa för andra människor.Det har jag bestämt och jag tänker göra allt för att det ska bli så.Jag ska hitta något annat ställe där jag kan läsa.För det vill jag jobba med.
Jag skulle vilja att det här kunde ske nu på en gång,men jag får fortsätta att ha tålamod.Fast jag längtar så efter att börja läsa igen.
Det här året har varit kämpigt.Det har varit mycket dåliga saker som har hänt.Idiot killen som jag började träffa.Det här med att ha fått en kronisk sjukdom.Sen en annan sak som hände för några år sen som har varit svårt från och till under åren.Och tyvärr även det här året.Den saken är väldigt plågsam och gör en orolig och lessen dom gånger det inte varit bra.Men det har blivit att min mamma och jag har kommit varann ännu närmare på grund av det.Vi stöttar varann och finns för varann i detta.Och sen så är det då det här med jobbet.
Men det här gör mej ännu mera envis att jag ska fixa ett jobb som jag trivs med.Och jag hoppas så att botox kommer få mej att bli bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar