Man kan räkna med att varje person som beter sig illa, kränker andra eller gör fel kommer att reagera med att bli arga och försvara sig om man säger till eller ifrågasätter dem. Det har ofta lett till enorma konflikter och t.o.m. direkta attacker från personerna i fråga. De flesta blir helt tokiga om någon bara har synpunkter på när de beter sig illa. Folk anser då att man har angripit dem och betraktar en sen som sin fiende. Eftersom varje person aldrig gör fel och felet alltid ligger hos alla andra. Så funkar mänskligheten, insåg jag först i 20-årsåldern. De allra flesta jag har träffat. Och efter ett helt liv av kränkningar, mobbning svek och elakhet från folk så har jag bara landat i en mycket cynisk människosyn där jag betraktar allt utifrån med kyla och inte reagerar eller bryr mig så mycket om någonting längre som folk säger eller gör. Eftersom jag har insett att ingen annan har med sig att behandla andra som man själv vill bli behandlad, som jag själv blev uppfostrad. Utan bara att komma så högt som möjligt och nå framgång med alla medel, oavsett hur många man har trampat ned på vägen. Människor och hur man behandlar dem har aldrig spelat någon roll.
Men det där med samhället, om det har blivit farligare att röra sig ute nattetid eller inte, så skulle jag egentligen aldrig rekommendera det och särskilt inte för yngre kvinnor. Men det beror helt på vart man rör sig. I utanförskapsområden med hög brottslighet är det stor risk för utsatthet. I välbärgade villaområden, desto mindre.
Man kan räkna med att varje person som beter sig illa, kränker andra eller gör fel kommer att reagera med att bli arga och försvara sig om man säger till eller ifrågasätter dem. Det har ofta lett till enorma konflikter och t.o.m. direkta attacker från personerna i fråga. De flesta blir helt tokiga om någon bara har synpunkter på när de beter sig illa. Folk anser då att man har angripit dem och betraktar en sen som sin fiende. Eftersom varje person aldrig gör fel och felet alltid ligger hos alla andra. Så funkar mänskligheten, insåg jag först i 20-årsåldern. De allra flesta jag har träffat. Och efter ett helt liv av kränkningar, mobbning svek och elakhet från folk så har jag bara landat i en mycket cynisk människosyn där jag betraktar allt utifrån med kyla och inte reagerar eller bryr mig så mycket om någonting längre som folk säger eller gör. Eftersom jag har insett att ingen annan har med sig att behandla andra som man själv vill bli behandlad, som jag själv blev uppfostrad. Utan bara att komma så högt som möjligt och nå framgång med alla medel, oavsett hur många man har trampat ned på vägen. Människor och hur man behandlar dem har aldrig spelat någon roll.
SvaraRaderaMen det där med samhället, om det har blivit farligare att röra sig ute nattetid eller inte, så skulle jag egentligen aldrig rekommendera det och särskilt inte för yngre kvinnor. Men det beror helt på vart man rör sig. I utanförskapsområden med hög brottslighet är det stor risk för utsatthet. I välbärgade villaområden, desto mindre.
Väldigt bra det du skrivit om!
Radera