Jag har varit så irriterad på en sak.Och jag kände mej sur sen hela dagen.
Vissa människor är bara för mycket,på ett dåligt sätt.
Bland det värsta jag vet är när det fjäskas för människor och när man fryser ut människor.När man höjer upp,smörar och gör skillnad på en del.När man samtidigt behandlar en del andra nonchalant och som dom vore luft.
Varför inte visa ödmjukhet och vänlighet mot andra i stället.Varför inte bemöta andra människor med ett lika värd när man är nånstans bland flera människor.
Varför överdriva åt det ena eller åt det andra hållet hur man är mot andra!
Jag minns en sak när jag var i 17 årsåldern.Så hade jag och en tjejkompis lärt känna några nya människor.Vi började träffa dom,umgås.Se på film,spela kort,festa å sånt med dom.Men det var inte så länge vi var kompisar med dom,innan vi bröt kontakten.
För dom började som smöra för mej,prata jätte mycket med mej en massa sånt varje gång vi träffade dom.Men knappt nått med min tjejkompis.
Jag kände att jag började må dåligt av det där,att det var att min kompis va utanför.
Jag försökte få med henne i samtal när vi satt och snackade lyssnade på musik med dom.När vi spelade kort tex så kunde jag sätta mej mer i hörnet,så att hon skulle få sitta mer mitt bland dom .Men dom som nonchalerade henne ändå.
Jag märkte hur hon faktiskt försökte prata,ha kontakt med dom.Men dom var som dom var mot henne.Jag kände att jag tillslut inte ville ha nått mer med dom att göra.
En sak om hon tex betett sej dåligt eller "divigt".Då skulle jag naturligvis förstå att dom inte velat som prata,umgås med henne.Kanske betet sej som dom gjorde.Men hon hade varit shysst och betett sej precis som jag gjorde,var mot dom.Så jag fattar inte hur dom kunde behandla oss så himla olika.
Jag tycker att sånt är förjävligt att göra skillnad så på människor! När man är på samma ställen och alla ska vara som vänner där och umgås,göra saker tillsammans.
Det är som att frysa ut en människa och sen favorisera en annan människa under samma tak.Jag klarar inte av att vara tillsammans som i en grupp bland människor och se hur nån är utanför.Sånt känns inom mej.Och som att man kan känna med den människan.
Sen det där med att nästan överdriva fjäskade smörande för andra människor.Som att dom vore mer än andra,som en jävla kunglighet.Det är så jävla löjligt och jag kan inte med sånt heller.
När jag var runt 30 år så började jag i en kurs.Som jag skulle gå på i några veckor.
Och där fick jag känna på att bli utfryst.
Det var inte så många som gick i den kursen.Men dom som gick där brukade prata med varann,hjälpas åt med uppgifter som vi hade att göra.Dricka kaffe och röka cigarett ute.Men inte jag inte för mej hälsade dom knappt på när jag kom.
I går har jag varit å läst,handlat och frusit.
I dag har jag varit ledig.Träffa Ulla som kom förbi och hälsade på.
Hon hade med sej semlor och vi drack kaffe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar