Om det är något som jag har haft otur med här i livet så är det killar.Tur i kärlek är inget som har existerat för mej direkt.Och jag har tyvärr varit dålig på att ställa krav,sätta gränser när jag haft killar.Men jag har varit alltför bra,så att det har blivit dåligt för mej själv,att acceptera och ta det killen vill och hur han varit mot mej.Jag har egentligen aldrig funderat över vad jag vill,vad som är viktigt för mej också då i relationer.Utan jag har hela tiden tänkt vad vill han och anpassat mej efter det.
Just nu känns det som att jag aldrig mer kommer vilja börja träffa killar.Att jag bara vill vara singel.Men om det skulle hända att jag skulle få intresse för nån kille och det blir så att jag börjar träffa den killen.Så finns det tre saker som jag har bestämt mej för att jag aldrig mer kommer att acceptera och stanna kvar i.Utan då ska jag välja att gå och inte träffa den killen mer.
Det är om killen har mej som att jag vore hemlig.
Som att killen är Alfons Åberg och jag är hans hemliga Mållgan.Eller som att jag är som spöket Laban.Som ingen tror finns och existerar egentligen inte på riktigt.
Lika mycket barnberättelse som spöket Laban och Mållgan är.Så är det lite barnsligt om en vuxen människa inte kan stå inför andra att han träffar och är med en tjej.Och det känns även konstigt om man är med en kille som är så mot en.
Jag vill kunna säga om jag träffat nån eller om jag ska till nån,vad den personen heter om nån frågar mej tex.Eller om jag skriver nått i bloggen eller på facebook.
Jag gillar inte att hålla på med smusslande och hemligheter.Ungefär som dom som är älskarinnor till gifta män.
Jag har svårt för att spela och låtsas saker om mej själv inför andra.Dölja hur sanningen är.Jag har svårt för sånt och klarar inte av det.Att ha det så.
Sen en annan sak som jag inte heller kan med.Är om man träffar nån och börjar komma den nära.Och känslor börjar växa fram.Och killen säger att han har börjat fått känslor för mej.Pratar om att han vill mycket med en.Men man märker att han har kvar känslor för sitt ex.Att det finns något kvar där.Även om han säger att han inte har det.Så märker man ändå tecken på det och kan läsa mellan raderna.Jag vill inte va med nån kille som också har känslor för nån annan.Eller egentligen vill ha någon annan.Det spelar ingen roll om killen inte går tillbaka till sitt ex.Eller om exet inte vill ha han eller har känslor.Så vill jag inte vara med killen.För då skulle det kännas som att jag inte är med han egentligen.Eller som att jag är ett andrahands val.Sen är det ju så också att har man känslor för nån så har man.Man kan inte tvinga nån annan att känna för en.Utan tycker en kille om nån annan mer så gör den.Sen har jag inte heller det självförtroendet som att "tävla" mot nån annan tjej.Eller att va som på nån kille att den ska tycka om mej mer.Då drar jag mej hellre undan.
Skaffar jag kille så kommer jag va noga med att ta reda på,hur det tog slut med den tjejen killen var i hop med innan mej.Vem det var som gjorde slut av dom.Och skulle jag då höra tecken som tyder på vissa saker som att han inte kommit över den tjejen helt.Då kommer jag inte börja träffa den killen.
Personligen så tror jag också att man inte kan gå in helt med nån ny i en relation,om du inte helt har kommit över den du var tillsammans med innan.Inte förrän dess så kan du gå vidare med nån annan.
För många år sen så hade jag ett förhållande med en kille som brukade slå mej.Hota mej och säga väldigt fula,kränkande och nedlåtande saker till mej.Speciellt när han var på dåligt humör.Eller arg på mej.Något jag lovade mej själv efter att det tog slut med den killen.Det var att aldrig börja acceptera och stanna kvar med en kille om han börjar ha som vana att slå mej,sparka på mej eller kasta saker på mej.
Det där löftet med att bryta på en gång om nån kille skulle slå mej det har jag hållit.Men inte det där med fula,kränkande ord.Men det är också nu något som jag inte tänker ta mer i mitt liv från killar om jag blir tillsammans med nån eller dejtar nån.Så walk away Mona blir det då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar